♥ linda

Jag kan inte fatta att det är slut imorgon, är så jävla glad. Men samtidigt kan jag ju säga att så här en dag ifrån dagen man längtat efter i 3 år, så får iallafall jag en olustig känsla. Vi har gått i skolan i 12 år, skolan har i princip vart våra liv. Våran vardag. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt "fy faaan va jag längtar till studenten nu så jag slipper den här jävla skiten" eller hur många gånger jag blivit så förbannad och känt stress över arbeten så jag börjat gråta. Nu har vi ju kommit dit, imorgon är vi fria. Hur man definierar fri är ju dock individuellt. Fri från vad? Läxor? Arbetslivet väntar ju liksom runt hörnet... Nu måste man skaffa sig en ny vardag och nya rutiner och för mig känns de lite skrämmande. Man har ju alltid haft skolan att komma tillbaka till, en inkomst på minst 1050 kr i månaden, man träffar sina vänner nästan varje dag... Och nu kommer det inte vara så längre. Aldrig mera lov, nu känner jag såhär inför sommaren - jobba 8 veckor i rad "utan att vara långledig". Men så är det ju i verkligheten också när man väl har fått ett jobb.. Då ska man behöva jobba in extra timmar typ så man kan ta kompledigt eller någon enstaka semesterdag, och en semester på ca 4 veckor som man ändå inte kan ta ut på en gång. Hur orkar man de? Nä usch...


Hela morgondagen för mig kommer trots allt bara bestå  av en sån jävla lyckokänsla. Jag, min klass och alla andra treor kommer stå där uppe och skrika oss hesa av lycka och de kan ingen ta ifrån oss. ÄNTLIGEN KLARA !